- All will be well, even after all the promises you've broken to yourself.
All will be well - The Gabe Dixon Band
Blir galen inombords. Hatar att stå och trampa på samma ställe för länge. Försöker ta chanser men dessa dyker sällan upp och när dem gör det är det försent. Hur beter man sig? Hur i hela fridens namn tar man ett steg? Tycker ju att jag tagit så många. Men responsen är likamed noll för det mesta. Tills det att det är försent. Nej, jag vet inte. Ska en ens försöka. Ska en ens vara tålmodig och emotse. Jag vet inte längre. Om jag slutar stå och trampa kanske. Lägger ner, helt och hållet. Har inte testat det än och just nu har jag inget att förlora på denna plats. Känns helt rätt just nu. Att lägga ner. Se vad som händer då. Men det känns väl annorlunda när jag vaknar. Irriterad. Frustrerad. Mmm, kanske bara är för att jag är trött. Eller så är det för att jag börjar tröttna. Tröttna på ovisshet. Går hellre än att stanna kvar där ovisshet finns. Vill ha klarhet. Men igen. När jag vaknar imorgon är det väl annat. Hela livet är en ovisshet. Frågetecken. Överallt. Jämt.
Godnatt. Xx
skriven
Tycker en gör helt rätt i att lägga ner och se vart det leder för en stund! Behåll den tanken!