I förrgår var jag alltså ute och sprang på torr barmark. Det var underbar sol som höll på att gå ned över åkrarna och friska vindar som, faktiskt, för det mesta knuffade mig framåt. Själen mådde så bra och fast att det vissa stunder kändes som jag inte skulle orka ett steg till gjorde jag det. Den sena eftermiddagen fick mig att längta till sena sommarnätter med vänner. Festival och allt det andra fina våren och sommaren har med sig. 
Igår ville inte benen bära mig. Träningsvärk så det bara skrek om det. Men fortfarande ro i själen. Ett lugn som inte funnits på otroligt länge. Glädje som var långt ifrån att lämna mig. Fantastisk känsla! Sökte in till universitet. Åtta olika program sökte jag i kalmar, göteborg och karlstad. Emotser att jag kommer in på det jag vill. Planering av framtida bröllop med underbar vän och så lite te och frukt. 

Idag vaknade jag till snö. Snö, snö och ännu mer snö. Fortfarande glad och med ro i själen trots att jag inte alls tycker om att det kommer snö nu. Inte okej alls. Snö ska det vara december, januari och februari. Inte mars. Har fortfarande träningsvärk i benen, men det är inget jag klagar på. Bio fick det bli idag också! Saving Mrs Banks. Underbar, fin och rolig. 

Har nu varit ledig en vecka, imorgon är det jobb igen. Underbart jobb. Barn alltså. Så fantastiskt fina, ärliga och utan bekymmer. Dags att sova nu alltså. Njuter av den här underbara sinnesron jag har just nu så mycket jag kan. För jag vet aldrig när den tar slut. Eller om jag ska vara lite optimistisk och och byta ut "när" till "om" för en gångs skull kanske. Ja, det gör jag. För jag vet aldrig om den tar slut, sinnesron. Förhoppningsvis håller den i.