- när staden snöat över och gården blivit vit, då vet du att jag drömmer. jag drömmer dig hit.
Har inga ord. har inga känslor. Vet inte hur jag känner för allt i livet. men gråter mer än skrattar just nu. inombords mest. För jag visar inte att, när, om jag har ont inombords. Skulle gärna ta tillbaka det liv jag hade i höstas. allt det där fina. Måste sluta hoppas någon gång. för jag går bara ner mig själv. Längre och längre ner. Fortfarande inombords. Kommer snart inte ur den där gropen jag gräver. Kanske att år tvåtusentolv kan bli bättre. som en nystart. Fast att så säger man jämt, att man ska börja om. Men det händer aldrig. Man lever bara kvar i skiten man är van med. Som att man sitter fast. tuggummi under skorna. Man trampar och trampar, kommer ingenstans. Har ingenstans att ta vägen. Är bekväm, har vant sig med det man lever i nu.
Jag är rädd för framtiden. Fruktansvärt rädd. Vill inte ha framtid. vill ha dåtid. Då jag vet vad som ska hända. Har klarat ytterligare ett år i livet. Nu kan det få stanna upp ett tag. För jag vill inte ha framtid. det går för fort. alldeles för fort. Medans jag sitter fast, med tuggummi under skorna. Vet inte vart jag ska. vet inte vad jag vill. panik. ångest. väldigt alldeles för många känslor. Vill släppa dessa känslor. Lämna alla dessa känslor i gropen jag gräver men själv ta mig ur den. Påbörja något nytt. bli någon annan. dra härifrån. Innan jag bryter ihop totalt ska jag ha tagit mig ur denna grop. Har ingen stege. Bara ett par svaga armar att klättra med. Och så måste jag vara snabb. så att alla känslor stannar kvar, inte hinner ikapp mig.
Kunde jag skulle jag skjuta ner dem. Känslorna. de är som demoner i mig. Lite så. Styr mitt liv totalt, ner, längre ner i gropen. Kan inte ta tillbaka det som inte är mitt. Så jag skjuter demonerna. Lämnar allt. börjar om. lite.