Allt är fruktansvärt förvirrande just nu. Verkligen fruktansvärt.
Det finns inget som helst "go" i mig längre. Jag orkar inte med saker som är självklara och gör dåliga saker istället. Jag vill förändra mitt liv, ännu mer än vad jag redan gjort. Jag lever mitt liv men ändå känns det som att det inte räcker. Kanske var mina förväntningar högre på vad som skulle hända, kanske är det jag som har svårt för att nöja mig. Idag slog han den där i magen till igen. Inte sådär fruktansvärt hårt, men lite ont gjorde det allt. Det gjorde ont på det sättet att jag blev arg, arg och frustrerad men samtidigt besviken.
Jag har varit ensam med mina tankar alldeles för länge nu. Ibland är det bra, det vet jag. Men just nu när jag absolut inte vill tänka kan jag väl få slippa det? Nej då ska skolan ta ifrån mig från min underbara klass i fem jävla veckor + sportlovet.
orkar inte skriva egentligen. Godnatt typ.