- And we're walking our crooked path home but will we ever confess what we've done? Yes we're still kids on the run.
Rävgången i söndags. Obeskrivligt.
Och så har även påsken passerat. Den bästa påsken någonsin. En påsk jag förevigt kommer minnas. Bästa vänner, bästa vädret, bästa platserna. Allt var bästa. Otroligt sena nätter. Långa cykelturer. Vin. Skratt.
Den kunde verkligen inte ha varit bättre. En riktigt glad påsk! Att jag åkte på en rejäl förkylning efter detta var inget konstigt, men så värt det. Det går helt ärligt inte att beskriva min påskhelg på något annat vis än att den var maxad. Bäst. För att verkligen förstå hur bra den var så måste en ha varit med. Vi lever. Oh, ja vad vi lever.
Den kunde verkligen inte ha varit bättre. En riktigt glad påsk! Att jag åkte på en rejäl förkylning efter detta var inget konstigt, men så värt det. Det går helt ärligt inte att beskriva min påskhelg på något annat vis än att den var maxad. Bäst. För att verkligen förstå hur bra den var så måste en ha varit med. Vi lever. Oh, ja vad vi lever.
Pysslade ihop tre stycken papier mache-ägg som jag fyllde med massa gott till pojkarna som fyllt, fyllde och hoostade förfesten i lördags. Blev rätt nöjd! Inte trodde jag att jag ens hade tålamodet till att pyssla så mycket på en och samma gång. Men jag fick det att bli en kreativ familjestund på torsdagskvällen och då gick det! Lite vin på det också så gick det ännu bättre. Nu har jag dock varit tillräckligt pysslig för den här månaden.
Allt är egentligen inte speciellt bra efter helgen. Men tack vare den själsliga ron så orkar jag inte ens bry mig. Min tur kommer väl. Kanske, eventuellt. Skiter it så länge jag ändå kan må såhär bra jämt. Vädret är underbart. Promenad kallar. Ciao. xx