Det är natt, eller ja, tidig morgon. Jag har inte somnat än. Hamnade i en tillbakablick över mitt egna liv. På något sätt fastnade jag för året 2011. Året jag fyllde 18. Året jag var 17 i nio månader. Dessa nio månader är de mest händelserika månaderna i mitt liv. Som att jag levde ut tiden jag missade i mors mage. Nio månader som totalt format mig. Nio månader av erfarenheter. Woaw. Vill nog använda ordet magiskt för det året. Tänkte komma tillbaka dit. För ärligt, jag hatar att vara en så kallad vuxen. Att man ens för en sekund önskade sig hit. För att smyga med saker och att ha alla de olika kontakterna i hopp om att få dricka annat än hallonsaft på helgerna var ju helt fantastiskt kul, trots allt. Det är för lätt nu. Finns ingen spänning i livet. Men jag kan ju inte gå ner i åldern. Så jag får nog klura på detta ett tag till.