Kan inte längre somna på kvällarna så de senaste veckorna har jag fått sova på dagarna. Spelar heller ingen roll hur mycket jag sover för oavsett vaknar jag helt utslagen. Orkeslös. Energilös. Drömmer alldeles för mycket och vaknar med en kniv i magen, kallsvettig. Jag undrar när jag ska få må bra. Må bra på riktigt. Fysikt, men framförallt psykiskt. Fast att nu lär det ju ta ett tag för mig att bli genomskinlig, sårbar. Har byggt upp min säkerhetsmur igen och den står stabilt må jag säga. Den som lyckas riva den nästa gång borde få ett pris, om någon ens kommer orka försöka att ta sig igenom den. Tvivlar på det.

Älskar dock hösten och jag har börjat komma in i studierna. Alltså hur man gör, hur man studerar på universitet. Jag är inte helt med, men det närmar sig! (I takt med den första tentan, haha)

Ska kanske försöka sova nu, för fyrtioelfte gången inatt.