- I know places we can go away

Från en tidig morgon men sen efterfest nere vid sjön i vår lilla idyll. Hultsfred. 
 
 Uppochner. När allt vänds uppochner. Som att någon lyft upp mig i benen och skakat ur mitt välmående utan att jag ens fått chansen att försvara mig. Min ork är så gott som obefintlig större delar av timmarna på dygnen. Jag försöker men jag förlorar varje gång 
 
Påsk och valborg har passerat. Påsken började inte alls bra. Men jag fick 10 underbara dagar hemma och därmed även plåster för ett trasigt inre. I helhet var hemvistelsen perfekt. Fick träffa folk jag inte träffat på alldeles för länge och blev 18 igen. Det behövdes. Staden behövdes. 
Veckorna mellan påsk och valborg försökte jag bara hålla mig uppe på benen. Men visst är det kämpigt när du inte ens orkar resa dig ur sängen. Sömn är inte något jag fått mycket av den senaste månaden. Det går liksom inte somna när tankar far iväg, ni vet. 
 
Det har inte bara varit dåligt sen sist jag skrev dock. Väldigt mycket bra och fint omringar mig också. Typ alla mina 50 klasskompisar. Typ alla mina vänner hemma. Typ alla roliga event och fester. 
Valborg spenderades i Lund och OM det var bra. Bra människor. Mycket människor. Fest, fest och åter igen fest. Precis som jag vill ha det. Kvalborg, valborg och finalborg. Det var mitt första, men absolut inte sista, valborg där. 
 
Det är mycket som händer nu. Inflyttningsfest hos klassisar i Kalmar på fredag. Eventuell spelning på lördag. Helgen efter det åker jag hem till min stad igen för att gå på årets, för mig, första festival. Som jag längtar! Att få sitta i parken och avnjuta musik med något kallt att dricka och fint sällskap. Ja, ni hör ju. Dröm. 
 
Jag vet att jag kommer få må bra på riktigt igen. Men min själ vet inte det och därför gör det ont i hela kroppen. Jag vill bara infinna acceptans men tror inte att jag någonsin kommer få det. Så som oftast får jag lära mig leva med det. Tända mitt egna ljus, rädda mig själv. Precis som så många gånger förr.